Med tanke på min frånvaro, eller kanske brist på närvaro, här inne på bloggen de senaste månaderna så skulle man kunna tro att jag har tappat lusten. Men så är det inte, det var bara livet som kom emellan en stund! Nu är jag tillbaka och har massor med tankar som jag vill dela med mig av. Bara för att jag har lust!
Sexlust – ja, det har jag alltså så att det räcker och blir över! Vissa dagar är lusten så stark att jag nästan blir trött på mig själv. Men ska jag vara ärlig så föredrar jag det mot känslan jag hade för några år sedan, då jag aldrig var sugen på sex. Det är inte så väldigt länge sedan som kvinnlig sexuell lust sågs som skamlig av många i samhället, medan den manliga sågs som självklar. I många fall tror jag att en del av den tankegången fortfarande lever kvar. Om kvinnan inte tar lika mycket initiativ som mannen i förhållandet kanske hon själv upplever att hennes sexlust är låg eller svagare än mannens. Men det finns inget vetenskapligt stöd att kvinnlig sexlust skulle vara svagare sett ur ett biologiskt perspektiv. Lusten till sex är inte konstant utan hänger starkt samman med hur livet i övrigt fungerar – hur ser parrelationen, arbetslivet, ekonomin och familjelivet ut? Hur ser lusten ut för dig? Tillåter du dig själv att vara sugen på sex? Att fantisera? Eller har du kanske inte tid? Eller kan det även vara så att du begränsar dig själv i din sexualitet?
För ett tag sedan pratade jag med en kvinna som nästan bad om ursäkt för sin aldrig sinande aptit på sex och som kände att hon behövde lägga band på sig själv, för att hon inte kände att hennes lustar var OK. Hon hade varit i ett förhållande en längre tid och upplevde att hennes partner inte hade samma lust, eller faktiskt ingen lust alls, och att det därför var HON som skulle ändra på sig. Hon kände det som det var fel på henne eftersom hon tidigare enbart hört talas om kvinnor som mist sexlusten, men aldrig om män. Men behöver man verkligen be om ursäkt för sin lust? Eller lägga band på sig själv för någon annans skull?
Kan vi inte för en stund jämföra sexlust med törst? Du är riktigt törstig och vill dricka vatten, massor med vatten, men eftersom din partner inte är törstig så är det inte heller OK att du dricker? Hade det varit ett OK argument för dig? För är det inte egentligen samma sak? Ja, jag vet att sex är så oerhört laddat i vårt samhälle, och att det någonstans är mer accepterat att man inte har lust, än att man faktiskt har det. Att man skäms för sin starka lust och därför försöker trycka tillbaka den känslan för att den känns förbjuden. Men att trycka tillbaka sina känslor och inte vilja kännas vid dem tror jag snarare leder till att man inte kan vara sig själv i förhållandet och då tror i alla fall jag att det är lätt att låta ögonen vandra vidare utanför förhållandet.
Vad sägs om att vi från och med nu ska bejaka vår sexlust? Att våga utforska den?! Att inte bry oss om vad normerna är? Det är OK att känna sexlust! Nej, faktiskt – det är MER än OK att känna lust!
PS: Givetvis är det ett problem om sexlusten hos ett par inte är synkad, läs mera om oskynkad lust.
